Riskbedömning av arbetsmiljön – steg för steg enligt AFS 2023:1
En riskbedömning arbetsmiljö är grunden i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Riskbedömning är kärnan i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är genom att undersöka arbetsmiljön, bedöma riskerna och åtgärda bristerna som du som arbetsgivare förebygger ohälsa och olycksfall. Kraven finns i §§ 11–13 i AFS 2023:1 och gäller alla arbetsgivare, oavsett bransch och storlek. Den här artikeln förklarar vad lagen kräver och hur du genomför en riskbedömning i praktiken.
Vad kräver lagen?
AFS 2023:1 reglerar riskbedömning i tre paragrafer som hänger ihop:
§ 11 — Undersökning och riskbedömning. Arbetsgivaren ska regelbundet undersöka arbetsmiljöförhållandena för att bedöma risker för ohälsa och olycksfall. När ändringar i verksamheten planeras ska arbetsgivaren undersöka om ändringarna medför risker och bedöma dessa. Riskbedömningar ska alltid dokumenteras skriftligt, och av dokumentationen ska det framgå vilka riskerna är och om de är allvarliga.
§ 12 — Utredning vid ohälsa, olycksfall och allvarliga tillbud. Om en arbetstagare drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet, eller om ett allvarligt tillbud inträffar, ska arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker kan förebyggas.
§ 13 — Åtgärder. Arbetsgivaren ska omedelbart, eller så snart det är praktiskt möjligt, genomföra de åtgärder som behövs. Åtgärder som inte kan genomföras direkt ska dokumenteras i en skriftlig handlingsplan. Genomförda åtgärder ska kontrolleras.
Notera att riskbedömningar alltid ska dokumenteras skriftligt — detta gäller alla arbetsgivare, inte bara de med tio eller fler anställda.
Steg 1: Undersök arbetsmiljön
Det första steget är att kartlägga vilka risker som finns i verksamheten. Undersökningen ska täcka alla fysiska, organisatoriska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön (§ 5 AFS 2023:1).
När ska undersökningar göras?
Föreskriften kräver att undersökningar görs regelbundet (§ 11 AFS 2023:1). Hur ofta beror på vilka risker som finns — en verksamhet med tunga lyft och kemikalier behöver undersöka oftare än ett kontorsföretag. Utöver de regelbundna undersökningarna ska riskbedömning alltid göras innan förändringar genomförs, exempelvis vid:
- Nya arbetstider eller arbetsmetoder
- Organisationsförändringar
- Om- och nybyggnationer
- Ny maskinell utrustning
- Personalförändringar
Metoder för att undersöka arbetsmiljön
För en effektiv riskbedömning arbetsmiljö rekommenderar Arbetsmiljöakuten att ni kombinerar flera metoder för att fånga hela bilden:
- Skyddsronder — fysisk genomgång av arbetsplatsen med checklistor
- Medarbetarenkäter — fångar organisatorisk och social arbetsmiljö
- Medarbetarsamtal — ger individuella perspektiv
- Arbetsplatsträffar — gemensam genomgång av arbetsmiljöfrågor
- Tekniska mätningar — exempelvis buller, belysning, luftkvalitet
- Daglig tillsyn — arbetsledningen uppmärksammar risker löpande
Varningssignaler att vara uppmärksam på
Enligt de allmänna råden till § 11 AFS 2023:1 kan bland annat följande signaler tyda på risker: tillbud, felhandlingar, vantrivsel och ökad korttidsfrånvaro. Sjukfrånvaro kan bero på förhållanden i arbetsmiljön — det är därför viktigt att inte bara se till olycksfall utan också till mönster i frånvaro och ohälsa.
Tänk på att kvinnor och män kan utsättas för olika risker i arbetet. Det är enligt de allmänna råden viktigt att synliggöra och beakta detta vid undersökning och bedömning.
Steg 2: Bedöm riskerna
De riskkällor som framkommer vid undersökningen ska bedömas en i taget. Bedömningen görs av arbetsgivaren/chefen i samverkan med skyddsombud och berörda arbetstagare.
Vad innebär en riskbedömning?
En risk kan beskrivas som sannolikheten för att ohälsa eller olycksfall uppstår i kombination med konsekvensernas allvarlighet. Föreskriften kräver att det framgår av dokumentationen vilka riskerna är och om de är allvarliga (§ 11 AFS 2023:1).
Skillnaden mellan “risk” och “allvarlig risk” är viktig. En allvarlig risk innebär att det finns stor sannolikhet att något ska hända och/eller att konsekvensen kan bli en icke obetydlig personskada, fysisk eller psykisk. Vid allvarliga risker ska det finnas skriftliga instruktioner för hur arbetet ska utföras säkert (§ 10 AFS 2023:1). Läs mer i vår artikel om kunskaper och skriftliga instruktioner
Praktisk metod: riskmatris
Arbetsmiljöakuten rekommenderar att ni använder en riskmatris som värderar sannolikhet och konsekvens separat. En vanlig modell är en femgradig skala för var och en:
Sannolikhet:
1. Mycket osannolikt
2. Osannolikt
3. Möjligt
4. Sannolikt
5. Mycket sannolikt
Konsekvens:
1. Försumbar (obetydlig påverkan)
2. Liten (kortvarig olägenhet)
3. Måttlig (sjukskrivning eller skada som läker)
4. Allvarlig (långvarig sjukskrivning eller bestående skada)
5. Mycket allvarlig (dödsfall eller permanent invaliditet)
Riskvärdet beräknas som sannolikhet × konsekvens. En vanlig klassificering är:
- Riskvärde 1–4 — Låg risk. Åtgärda vid tillfälle.
- Riskvärde 5–9 — Medelhög risk. Planera åtgärder.
- Riskvärde 10–15 — Hög risk. Åtgärda snarast. Skriftlig instruktion krävs.
- Riskvärde 16–25 — Mycket hög risk. Åtgärda omedelbart. Skriftlig instruktion krävs.
Vad ska dokumenteras?
Riskbedömningen ska alltid dokumenteras skriftligt och innehålla:
- Vilka risker som identifierats
- Bedömning av om riskerna är allvarliga
- Underlag för beslut om åtgärder
Faktorer att väga in
Vid bedömningen bör ni ta hänsyn till:
- Hur många arbetstagare som utsätts
- Om särskilt känsliga grupper berörs (gravida, allergiker, minderåriga)
- Hur ofta arbetstagarna utsätts för risken
- Hur lång tid exponeringen varar
- Om risken är särskilt stor vid vissa arbetsmoment
Exempel: riskbedömning i praktiken
En hälsoundersökning visar att flera arbetsledare upplever långvarig hög arbetsbelastning. Sannolikheten att drabbas av ohälsa bedöms som ganska vanligt (sannolikhet 3). Konsekvensen brukar innebära längre sjukskrivning (konsekvens 4). Riskvärdet blir 3 × 4 = 12, vilket innebär hög risk. Arbetsgivaren behöver åtgärda snarast och ta fram skriftliga instruktioner eller rutiner för att hantera arbetsbelastningen.
Steg 3: Åtgärda
Arbetsgivaren ska omedelbart, eller så snart det är praktiskt möjligt, genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall (§ 13 AFS 2023:1).
Åtgärdshierarki
De allmänna råden till § 13 anger att en åtgärd i första hand bör syfta till att ta bort eller minska risken vid källan. Arbetsmiljöakuten rekommenderar att ni tänker i en hierarki:
- Eliminera — Ta bort riskkällan helt (bästa åtgärden)
- Ersätt — Byt till en mindre farlig metod, utrustning eller kemikalie
- Tekniska åtgärder — Utrustning, skydd, ventilation eller annan teknik som minskar risken
- Organisatoriska åtgärder — Ändra rutiner, schema, arbetsfördelning eller utbildningsinsatser
- Personlig skyddsutrustning — Hjälm, hörselskydd, skyddsglasögon (sista utvägen)
Handlingsplan
Åtgärder som inte kan genomföras omedelbart ska dokumenteras i en skriftlig handlingsplan (§ 13 AFS 2023:1). Av handlingsplanen ska framgå:
- Vilka åtgärder som ska genomföras
- När varje åtgärd ska vara klar
- Vem som ansvarar för genomförandet
Arbetsmiljöakuten rekommenderar att ni även dokumenterar vilken risk åtgärden är kopplad till och när uppföljning ska ske. Det gör det enklare att följa upp effekten.
MTO-perspektivet
Vid val av åtgärder är det värdefullt att tänka i tre dimensioner — Människa, Teknik och Organisation (MTO):
- Människa: Har arbetstagarna rätt kompetens? Hur är den fysiska och psykiska belastningen?
- Teknik: Finns rätt utrustning? Är arbetsplatsen utformad för att minska risken?
- Organisation: Fungerar ledning, rutiner, arbetstider och arbetsklimat?
Ofta samverkar alla tre faktorerna. En olycka beror sällan på enbart en av dem.
Steg 4: Kontrollera
Genomförda åtgärder ska kontrolleras (§ 13 AFS 2023:1). Kontrollen ska visa om åtgärden haft önskad effekt. Om en åtgärd inte varit tillräcklig eller har skapat nya risker behöver andra eller kompletterande åtgärder vidtas.
Arbetsmiljöakuten rekommenderar att ni bygger in kontrollen i era befintliga forum — exempelvis som stående punkt i skyddskommittén, på personalmöten eller i era regelbundna uppföljningssamtal. Tidpunkten för kontrollen bör anpassas till åtgärdens karaktär — en teknisk åtgärd kan kontrolleras inom några veckor, medan en organisatorisk förändring kan behöva längre tid innan effekten kan utvärderas.
Utredning vid ohälsa, olycksfall och tillbud
Utöver den löpande riskbedömningen kräver § 12 AFS 2023:1 att arbetsgivaren utreder orsakerna om en arbetstagare drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet, eller om ett allvarligt tillbud inträffar.
Syftet med utredningen är att förstå vad som hände och varför — inte att peka ut en syndabock. Enligt de allmänna råden till § 12 är det viktigt att klarlägga bakomliggande orsaker i arbetsmiljön och inte fokusera på individuella faktorer eller skuldfrågan.
En bra metod är att börja med själva händelsen och sedan gå bakåt i tiden för att kartlägga alla förhållanden som föregick den. Utredningen bör undersöka avvikelser från normala rutiner och använda MTO-perspektivet för att fånga alla dimensioner.
Tänk på att sjukfrånvaro kan bero på förhållanden i arbetsmiljön. Enligt de allmänna råden till § 12 är det viktigt att ta reda på om det finns ett samband, och det kan vara värdefullt att utreda även tillbud som inte är allvarliga.
Riskbedömning vid förändringar
En punkt som ofta förbises är kravet på riskbedömning innan förändringar genomförs. Enligt § 11 AFS 2023:1 ska arbetsgivaren undersöka om planerade ändringar medför risker för ohälsa eller olycksfall och bedöma dessa.
Det gäller ändringar som inte är en del av den dagliga löpande verksamheten, exempelvis:
- Nya arbetstider eller arbetsmetoder
- Organisationsförändringar och omorganisationer
- Om- och nybyggnationer
- Nya maskiner eller ny utrustning
- Större personalförändringar
Genom att bedöma risker innan en förändring genomförs kan kostsamma problem undvikas. Riskbedömningen ska göras i samverkan med skyddsombud och berörda arbetstagare.
Vanliga frågor om riskbedömning arbetsmiljö
Måste riskbedömningen alltid vara skriftlig?
Ja. Till skillnad från flera andra dokumentationskrav i AFS 2023:1 gäller kravet på skriftlig riskbedömning alla arbetsgivare, oavsett antal anställda (§ 11 AFS 2023:1). Av dokumentationen ska framgå vilka riskerna är och om de är allvarliga.
Hur ofta ska vi göra riskbedömning?
Föreskriften anger att undersökningar ska göras regelbundet, men specificerar inte exakt hur ofta. Det beror på verksamhetens risker. En grundregel är att riskbedömning bör ske minst årligen i samband med den årliga uppföljningen, men oftare om det finns höga risker eller om verksamheten förändras. Läs mer i vår artikel om årlig uppföljning
Vem ska delta i riskbedömningen?
Riskbedömningen görs av arbetsgivaren/chefen, men § 6 AFS 2023:1 kräver att arbetstagare och skyddsombud ges möjlighet att medverka i hela det systematiska arbetsmiljöarbetet — inklusive riskbedömningen. I praktiken är samverkan avgörande, eftersom arbetstagarna ofta har bäst kunskap om riskerna i sitt eget arbete.
Räcker det med en enkel checklista?
En checklista kan vara ett bra verktyg vid skyddsronder och undersökningar, men riskbedömningen kräver mer — en systematisk värdering av sannolikhet och konsekvens för varje identifierad risk. Checklistan fångar riskerna; riskbedömningen värderar och prioriterar dem.
Vad händer om vi identifierar en allvarlig risk?
Vid allvarliga risker ska åtgärder prioriteras och det ska finnas skriftliga instruktioner för hur arbetet ska utföras säkert (§ 10 AFS 2023:1). Kan risken inte elimineras direkt ska den dokumenteras i handlingsplanen med tydlig tidsplan och ansvarig. Vid omedelbar fara för liv och hälsa ska arbetet stoppas tills risken åtgärdats.
