Arbetsgivaren ska se till att arbetsbelastningen inte leder till ohälsa. Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 6–9 innebär det att kraven i arbetet ska balanseras mot resurserna, att arbetstagarna ska veta vad som förväntas av dem, att starkt psykiskt påfrestande arbete hanteras särskilt och att arbetstidens förläggning inte skadar hälsan. Den här artikeln förklarar vad föreskrifterna kräver och hur du som arbetsgivare arbetar förebyggande i praktiken.
Vad är ohälsosam arbetsbelastning?
Ohälsosam arbetsbelastning definieras i AFS 2023:2 2 kap. § 3 som en situation där kraven i arbetet mer än tillfälligt överskrider resurserna. Obalansen blir ohälsosam om den är långvarig och möjligheterna till återhämtning är otillräckliga.
Definitionen rymmer tre viktiga komponenter. Kraven kan handla om arbetsmängd, svårighetsgrad, tidsgränser och emotionella påfrestningar. Resurserna är det som bidrar till att hantera kraven — exempelvis arbetsmetoder, kompetens, bemanning, socialt stöd, tydliga mål och möjlighet till återhämtning. Och det avgörande är inte en tillfällig arbetstopp utan den långvariga obalansen där återhämtningen inte räcker till.
Det är också värt att notera att en alltför låg arbetsbelastning i förhållande till resurserna kan leda till ohälsa — understimulering är också en riskfaktor.
Arbetsgivarens skyldigheter enligt lag
Föreskriften ställer fyra sammanhängande krav på arbetsgivaren: ett grundkrav om balans mellan krav och resurser (§ 6), ett krav på tydlighet kring arbetsinnehållet (§ 7), ett krav på åtgärder vid starkt psykiskt påfrestande arbete (§ 8) och ett krav på att motverka ohälsa kopplad till arbetstid (§ 9).
Krav 1: Balansera krav och resurser (§ 6)
Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 6 ska arbetsgivaren se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.
Det här är grundkravet och det centrala i hela arbetsbelastningsregleringen. Paragrafen innebär att arbetsgivaren vid varje tilldelning av arbetsuppgifter behöver väga kraven mot de resurser som finns tillgängliga. De allmänna råden till § 6 förtydligar att arbetsgivaren bör ta hänsyn till tecken och signaler på ohälsosam arbetsbelastning redan vid tilldelningen, och att skyldigheten omfattar såväl chefer och arbetsledare som övriga arbetstagare.
De allmänna råden lyfter också fram att arbetsgivaren bör skapa förutsättningar för arbetstagarna att uppmärksamma arbetsgivaren på höga krav och bristande resurser — genom ett ledarskap som möjliggör regelbunden dialog.
Krav 2: Tydlighet om arbetsinnehållet (§ 7)
Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 7 ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna känner till:
- vilka arbetsuppgifter de ska utföra,
- vilket resultat som ska uppnås med arbetet,
- om det finns särskilda sätt som arbetet ska utföras på, och i så fall hur,
- vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tillgänglig tid inte räcker till för alla arbetsuppgifter, och
- vem de kan vända sig till för att få hjälp och stöd att utföra arbetet.
Arbetsgivaren ska dessutom säkerställa att arbetstagarna känner till vilka befogenheter de har.
Punkt 4 är särskilt viktig ur ett arbetsbelastningsperspektiv — den innebär att arbetsgivaren inte kan lämna prioriteringsfrågan till den enskilde arbetstagaren. Om tiden inte räcker till ska arbetstagaren veta vilka uppgifter som kan vänta. De allmänna råden rekommenderar att punkterna kommuniceras gemensamt till arbetstagare som delar ansvar och arbetsuppgifter, för att underlätta samarbete.
Krav 3: Starkt psykiskt påfrestande arbete (§ 8)
Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 8 ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att motverka att arbetsuppgifter och arbetssituationer som är starkt psykiskt påfrestande leder till ohälsa hos arbetstagarna.
Paragrafen handlar om arbete som till sin natur är emotionellt krävande — inte om hög arbetsbelastning i allmänhet. De allmänna råden ger exempel: att bemöta människor i svåra och traumatiska situationer, lösa konflikter, och fatta svåra beslut under press där etiska dilemman ingår.
De allmänna råden pekar på fyra typer av åtgärder som bör övervägas:
- regelbundet stöd av handledare eller tillgång till annan expert,
- särskilda informations- och utbildningsinsatser,
- hjälp och stöd från andra arbetstagare, och
- rutiner för att hantera krävande situationer i kontakter med kunder, klienter och liknande.
Krav 4: Arbetstid som inte skadar hälsan (§ 9)
Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 9 ska arbetsgivaren vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna.
De allmänna råden anger att arbetsgivaren redan vid planeringen av arbetet bör ta hänsyn till hur arbetstiden påverkar hälsan. Följande förläggningar pekas ut som särskilt riskfyllda:
- Skiftarbete
- Nattarbete
- Delade arbetspass
- Stor omfattning av övertidsarbete
- Långa arbetspass
- Långtgående möjligheter att utföra arbete på olika tider och platser med förväntningar på ständig nåbarhet
Gemensamt för alla dessa är att de riskerar att begränsa arbetstagarens möjlighet till återhämtning. De allmänna råden betonar också att arbetstidens förläggning påverkar risken för olyckor.
Så förebygger du ohälsosam arbetsbelastning i praktiken
Identifiera signalerna tidigt
Ohälsosam arbetsbelastning utvecklas ofta gradvis. Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren systematiskt bevakar signaler som ökad sjukfrånvaro, högre personalomsättning, att medarbetare hoppar över raster, att deadlines missas regelbundet, och att konflikter ökar i arbetsgruppen. Enskilda signaler behöver inte vara alarmerande, men ett mönster bör leda till åtgärd.
De allmänna råden till AFS 2023:2 2 kap. § 6 betonar att arbetsgivaren genom regelbunden dialog med arbetstagarna kan upptäcka tecken på obalans och rätta till dem. Det förutsätter att cheferna har tid och förutsättningar för sådana samtal.
Balansera krav och resurser — konkreta åtgärder
De allmänna råden till § 6 ger en rad konkreta åtgärdsexempel. Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren ser dem som en verktygslåda att välja ur beroende på situation:
Minska kraven: Minska arbetsmängden, ändra prioriteringsordningen, förläng tidsramar eller förenkla arbetsprocesser. Det handlar inte alltid om att göra mindre — ibland räcker det med att ta bort oklara eller motstridiga krav.
Öka resurserna: Öka bemanningen, tillför kompetens genom utbildning, ge bättre arbetsverktyg, skapa tydligare mål och förbättra möjligheterna till socialt stöd från chefer och kollegor.
Förbättra återhämtningen: Se till att arbetstagarna har reella möjligheter till pauser, variation och vila mellan arbetspass. Återhämtning är inte bara frånvaro av arbete — det behöver finnas tid och förutsättningar att faktiskt återhämta sig.
Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren inte bara fokuserar på den enskilde arbetstagaren utan undersöker om arbetsbelastningsproblemen har organisatoriska orsaker. De allmänna råden betonar att frågor om åtgärder kan behöva hanteras på en annan nivå eller i en annan del av organisationen än den där problemet har uppmärksammats.
Gör prioriteringarna tydliga
Kravet i AFS 2023:2 2 kap. § 7 punkt 4 — att arbetstagarna ska veta vilka uppgifter som ska prioriteras när tiden inte räcker — är ett av de mest konkreta i hela föreskriften. Ändå brister det ofta här.
Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren:
- Har regelbundna samtal om prioritering, inte bara vid årssamtalet
- Dokumenterar vilka uppgifter som kan skjutas på och vilka som är tidskritiska
- Säkerställer att chefen — inte arbetstagaren — tar ansvar för prioriteringen vid tidsbrist
- Kommunicerar prioriteringar gemensamt i arbetsgrupper som delar uppgifter, i enlighet med de allmänna råden till § 7
Hantera starkt psykiskt påfrestande arbete
Många verksamheter har inslag av arbete som till sin natur är emotionellt krävande — exempelvis vård, socialtjänst, räddningstjänst, skola och kundtjänst som hanterar klagomål. Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren i sådana verksamheter:
- Kartlägger vilka arbetsuppgifter och situationer som är starkt psykiskt påfrestande
- Erbjuder regelbunden handledning — inte bara efter kritiska händelser utan som löpande stöd
- Utbildar medarbetare i hur de kan hantera krävande möten och situationer
- Skapar strukturer som minskar ensamarbete vid särskilt utsatta moment
- Har tydliga rutiner för vad som händer efter en allvarlig händelse
De allmänna råden till § 8 lyfter fram att det är viktigt att arbetsgivaren skapar förutsättningar för arbetstagarna att uppmärksamma arbetsgivaren på särskilt påfrestande arbetsförhållanden. Det innebär i praktiken att det behöver finnas en kultur där det är tillåtet att säga ifrån.
Se arbetstiden som en arbetsmiljöfråga
Arbetstid är inte bara en schemaläggningsfråga — det är en arbetsmiljöfråga. Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren riskbedömer arbetstidens förläggning som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Nattarbete kräver särskild uppmärksamhet. Natt- och skiftarbete kan rubba dygnsrytmen och leda till sömnsvårigheter, trötthet och koncentrationssvårigheter. Arbetsgivaren ska erbjuda medicinsk kontroll till arbetstagare som normalt arbetar minst tre timmar mellan kl. 22 och kl. 06.
Gränslöst arbete — där arbetstagare har möjlighet att utföra arbetet på olika tider och platser — innebär en risk att arbete och fritid flyter ihop. Arbetsmiljöakuten rekommenderar att arbetsgivaren återkommande tydliggör gränserna för arbetad tid och behovet av återhämtning. Detta är särskilt viktigt vid distansarbete.
Delade arbetspass förlänger arbetsdagen och minskar den sammanhängande återhämtningstiden. Kvaliteten på ledigheten mellan passen är ofta begränsad.
Läs mer i vår artikel om riskbedömning av arbetsmiljön →
Vanliga frågor om ohälsosam arbetsbelastning
Vad menas med “krav” och “resurser” i arbetsmiljölagen?
Krav är det som arbetet kräver av arbetstagaren — arbetsmängd, svårighetsgrad, tidsgränser, emotionella påfrestningar och kvalitetskrav. Resurser är det som hjälper arbetstagaren att hantera kraven: arbetsmetoder, kompetens, bemanning, tydliga mål, socialt stöd, handlingsutrymme och möjligheter till återhämtning. Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 6 ska resurserna anpassas till kraven — obalans som blir långvarig och utan tillräcklig återhämtning är ohälsosam.
Vems ansvar är det att prioritera arbetsuppgifter?
Arbetsgivarens. Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 7 punkt 4 ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna vet vilka uppgifter som ska prioriteras när tiden inte räcker. Det innebär att prioriteringsfrågan inte kan överlåtas till den enskilde arbetstagaren utan stöd.
Vad räknas som starkt psykiskt påfrestande arbete?
Föreskriften ger inte en uttömmande lista, men de allmänna råden till AFS 2023:2 2 kap. § 8 nämner att bemöta människor i svåra och traumatiska situationer, lösa konflikter och fatta svåra beslut under press med etiska dilemman som exempel. Det handlar om arbete som till sin natur är emotionellt krävande — inte om hög arbetsbelastning i allmänhet.
Kan arbetsgivaren bli ansvarig för ohälsa orsakad av arbetstiden?
Ja. Enligt AFS 2023:2 2 kap. § 9 ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa. Det gäller oavsett om arbetstiden i sig är tillåten enligt arbetstidslagen — arbetsmiljöansvaret att förebygga ohälsa kvarstår.
Sammanfattning
Arbetsgivaren har enligt AFS 2023:2 2 kap. § 6–9 fyra sammanhängande skyldigheter för att förebygga ohälsosam arbetsbelastning:
Enligt § 6 ska kraven i arbetet balanseras mot resurserna. Obalans som är långvarig och utan tillräcklig återhämtning är ohälsosam. Enligt § 7 ska arbetstagarna veta vad de ska göra, vilka resultat som förväntas, hur de ska prioritera och vem de kan vända sig till. Enligt § 8 ska arbetsgivaren vidta åtgärder vid arbete som är starkt psykiskt påfrestande — exempelvis handledning, utbildning och tydliga rutiner. Enligt § 9 ska arbetsgivaren motverka att arbetstidens förläggning skadar hälsan.
Arbetet mot ohälsosam arbetsbelastning är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet — det handlar om att löpande undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. Läs mer i vår guide till systematiskt arbetsmiljöarbete →
